Tårarna kom
Igår när jag var ute i skogen med våra töser Jessie och Pim hände det som man ibland tänker inte får hända. Vi hade en jättehärlig promenad i skogen och började sakta gå hemåt. Då kom en cyklist med mountainbike i hög hastighet från ingenstans på skogsstigen jag hann precis få tag i Jessie och trodde att det var rätt lugnt för Pim såg ut att vara ok och stod bara still men när cyklisten fortsatte cykla mot oss blev Pim tvärrädd och sprang. Cyklisten for förbi mig och Jessie och cyklisten cyklade rakt fram och Pim sprang på en sidostig, var rätt säker på att hon bara skulle springa en kort sträcka men hur jag än ropade kom ingen Pim. Vad göra ? Hade ingen mobil med mig. Tänkte om jag går samma väg tillbaka så kanske hon hinner kapp oss, ropade, gick, ropade men ingen Pim kom.
Hörde mig för med dom jag mötte men ingen hade sett en liten valp. Gick över vägen och hem och tänkte att nu är det bara att ta cykeln och fara och söka lilla Pim.
Är detta en solskenshistoria jaaaaa vem satt på bron........
Lilla Pim satt på bron, vi gick in och efter en stund kom tårarna jag var så lycklig att hon hittat hem och hade fixat att ta sig över bilvägen utan att något hemskt hände.
Fattar ännu inte hur hon tagit sig hem men huvudsaken att hon gjorde det.
Söta Pim
En hund är inte bara en hund......
Kommentarer
Postat av: Annica
Åhh, vad skönt att allt gick bra! Jag förstår verkligen din panik-känsla.
Tårarna rinner bara jag läser...
Kramizar i massor!
Trackback
